Cantwin

Igå va en fin kväll. Eller kul eller mysig eller va ni nu vill. Men de e int värt de. Ja sku säkert ha haft lika kul utan vin. Förra helgen var jag nykter på lördagen å konstaterade att inget går upp mot en söndag utan krapula. Tänk att kunna ta ett glas rött på loftet klockan fem med två härliga brudar. Å ett glas till med bästis lite senare. Sen e man utvilad å fräsch på måndag.
Nu e jag ett vrak med allt för mycket skolarbeten ogjorda och smutsigt hår. Dessutom ser jag ut som en lilla my i maxi size med svarta ringar under ögonen. Om de finns en färg mörkare en svart så e de den under mina ögon.
Faaan. Att man aldrig lär sig.
Och att man aldrig lär sig att när de går valomerkki på krogen ska man gå hem. Kanske via Mäkkis men sen hem. Hem å sov i sin egen säng. Men nej. Då verkar de helt logiskt att gå vidare till en man med en satinhandske på högra handen och en anna som är schizofren och iklädd frack. Allvarligt schizofren. Å så ska man såklart dricka vin. För det räcker inte mad att man druckit vin konstant i åtta timmar redan. Nej tre till, de e fest de.
Faaan. Aldrig mera vin.
Sen sover man i två timmar å så får man gå hem med en outfit som skriker "Jag är en hora" ett ansikte som visar på att man druckit mycket mer än vatten kvällen före och ett knullrufs som får förbipasserande att förstå vad man har sysslat med under natten. Fast man bara har myst lite.
Faaan. Jag hatar "the walk of shame".
Som tur e jag inte ensam. Men de hjälper liksom inte. För just nu är det mest synd om mig i hela världen. Och jo jag tänker så. Men varenda gång tanken slår mig förbannas jag över att det helt och hållet är mitt eget fel. Om man inte lär sig av sina egna misstag vems ska man då lära sig av?

Peace. Love. Understandig.
Haha.

Pamppo.